ISO 11783 är standarden bakom ISOBUS, anledningen till att en spruta av ett märke kan visa sina reglage på en traktorterminal av ett annat. Den är inte ett enda dokument. Den består av 14 delar, och varje del täcker ett lager, från kontakten bak på traktorn till filen som gårdskontoret läser in efter en dag med sprutan. Här ser du vad varje del handlar om och vilka delar som spelar roll för det jobb du gör.
ISO 11783:s delar i översikt
| Del | Namn | Vad den betyder för dig |
|---|---|---|
| 1 | Allmän standard för mobil datakommunikation | Kartan över allt annat |
| 2 | Fysiskt lager | Kontakter, kablar, terminering, pinouter |
| 3 | Datalänklager | Hur meddelanden tar sig över ledningen |
| 4 | Nätverkslager | Hopkoppling av separata bussegment |
| 5 | Nätverkshantering | Hur enheter får en adress |
| 6 | Virtual Terminal | Redskapets skärmbilder och joystickknappar |
| 7 | Applikationslager för redskapsmeddelanden | Data om hastighet, kraftuttag, lyft och belysning |
| 8 | Meddelanden från drivlinan | Data om motor och växellåda |
| 9 | Traktorns ECU | Vad traktorn talar om för redskapen |
| 10 | Task Controller och datautbyte med gårdens managementsystem | Jobbdokumentation, kartor, sektionsstyrning |
| 11 | Dataordbok för mobila dataelement | Gemensam betydelse för loggade värden |
| 12 | Diagnostiktjänster | Felkoder och identifiering av ECU:er |
| 13 | Filserver | Gemensam lagring på bussen |
| 14 | Sekvensstyrning | Spela in och spela upp vändtegsrutiner |
ISO 11783:s 14 delar, en i taget
Del 1: Allmän standard
Del 1 är ingången. Den beskriver hur standarden är uppbyggd, hur lagren hänger ihop och vilka termer och definitioner de andra delarna använder. Ingen kopplar något utifrån del 1, men det är härifrån ordförrådet kommer.
Vem berörs: tillverkare, och alla som skriver en kravspecifikation.
Del 2: Fysiskt lager
Del 2 är hårdvaran. Den definierar busskabeln och signaleringen, överföringshastigheten 250 kbit/s och de två 9-poliga kontakterna: det yttre ISOBUS-uttaget bak (eller fram) på traktorn och uttaget i hytten bredvid förarstolen. Den täcker också terminating bias circuit (TBC), som avslutar bussen korrekt i varje fysisk ände. Pintabeller för båda uttagen finns i guiden till ISOBUS-kontaktens pinout, och termineringen har en egen sida: ISOBUS-terminatorn och TBC förklarad.
Vem berörs: montörer, verkstäder och alla som bygger en kabel.
Del 3: Datalänklager
Del 3 bestämmer hur meddelanden packas och skickas. ISOBUS använder CAN 2.0B med 29-bitars identifierare. Varje meddelandetyp har ett parameter group number (PGN) som talar om för varje mottagare vad datan är. Meddelanden som är längre än åtta byte, till exempel när ett redskap laddar upp sina skärmbilder, delas upp och sätts ihop igen med transportprotokollen som definieras här. Delen följer SAE J1939 nära. Hur ISOBUS förhåller sig till J1939 och den underliggande CAN-bussen visar jämförelsen av ISOBUS, CAN-buss och J1939.
Vem berörs: tillverkare och alla som läser en CAN-logg.
Del 4: Nätverkslager
En traktor kan ha mer än ett CAN-segment, till exempel sin egen interna buss och redskapsbussen som går ut till det bakre uttaget. Del 4 definierar enheten som kopplar ihop nätverken: den länkar segmenten och bestämmer vilka meddelanden som får passera mellan dem, som brygga, router eller gateway. På de flesta traktorer ser du den aldrig.
Vem berörs: traktortillverkare och de som bygger stora redskap med flera segment.
Del 5: Nätverkshantering
Varje enhet på bussen behöver en adress, och del 5 beskriver hur den får en. Varje enhet bär ett NAME på 64 bitar som beskriver vad den är och vem som har tillverkat den. Vid uppstart gör enheten anspråk på en adress. Vill två enheter ha samma adress avgör NAME vem som får behålla den. Traktorn använder också NAME för att känna igen ett redskap, och det är därför AUX-N-tilldelningarna finns kvar när du kopplar ur.
Vem berörs: tillverkare, och verkstäder som letar efter en enhet som aldrig dyker upp.
Del 6: Virtual Terminal
Delen som de flesta förare möter varje dag. Redskapet laddar upp en object pool (skärmbilder, knappar, ikoner och värden) och terminalen ritar upp den. Del 6 täcker också hjälpstyrningen, både äldre AUX-O och nuvarande AUX-N, som lägger redskapets funktioner på traktorns joystick- och armstödsknappar. Den VT-version som en terminal anger syftar på den här delen. Mer i guiden om Virtual Terminal och i den kompletta AUX-N-guiden.
Vem berörs: alla.
Del 7: Applikationslager för redskapsmeddelanden
Del 7 listar de vardagliga meddelanden som traktor och redskap delar: hjulbaserad och markbaserad hastighet, kraftuttagets varvtal, främre och bakre lyftens läge, belysningskommandon, meddelanden för hydraulventiler samt de språk- och enhetsinställningar som en terminal använder. En gödselspridare som håller givan efter verklig hastighet läser ett meddelande från del 7.
Vem berörs: tillverkare. Förare märker den när en hastighets- eller lyftsignal saknas.
Del 8: Meddelanden från drivlinan
Del 8 täcker meddelanden från motor och växellåda, överförda från J1939-världen. Den spelar mest roll inne i traktorn. Det som ett redskap behöver veta om traktorn kommer oftast via del 7 och 9.
Vem berörs: traktortillverkare. De flesta andra kan hoppa över den.
Del 9: Traktorns ECU
Del 9 definierar traktorns ECU (TECU), traktorns egen nod på redskapsbussen. Den rapporterar traktorns tillstånd till redskapet och sköter matningen till redskapets elektronik. Standarden delar in TECU:er i klasser. Klass 1 skickar grunderna, som hastighet, kraftuttag och lyftens läge. Klass 2 lägger till fler mätvärden. Klass 3 tar emot kommandon från redskapet, till exempel för att flytta lyften. Klasserna och TIM förklaras i ISOBUS klass 1, 2 och 3 och TIM. Redskapssidan beskrivs i ISOBUS ECU for implements (på engelska).
Vem berörs: tillverkare, och de som köper redskap som behöver data från traktorn.
Del 10: Task Controller
Del 10 täcker Task Controller och datautbytet med gårdens program. Redskapet skickar en beskrivning av sig självt till Task Controller (sektioner, geometri, vad det kan logga), och Task Controller dokumenterar arbetet och skickar kommandon tillbaka. Jobbdata flyttas mellan terminal och gårdskontor som ISOXML-filer. Hur det fungerar i praktiken beskrivs i ISOBUS Task Controller förklarad. Produktblad delar upp det här i TC-BAS för totalvärden, TC-GEO för positionsbaserad dokumentation och styrfiler, och TC-SC för automatisk sektionsstyrning. Se ISOBUS-sektionsstyrning förklarad.
Vem berörs: förare som dokumenterar sitt arbete eller kör variabel giva, samt tillverkare.
Del 11: Dataordbok för mobila dataelement
När en spruta loggar utbringad mängd måste gårdens program veta vad siffran betyder. Del 11 är den gemensamma ordboken. Varje datapost har ett data dictionary identifier (DDI) med bestämd betydelse, enhet och upplösning. Ordboken förs som en databas på nätet, så nya poster tillkommer utan att man behöver vänta på en ny utgåva.
Vem berörs: tillverkare och utvecklare av gårdsprogram.
Del 12: Diagnostiktjänster
Del 12 bestämmer hur ECU:er rapporterar fel och identifierar sig. Felkoderna följer J1939-strukturen: ett SPN för vad som berörs och ett FMI för hur det har gått fel, uppdelade i aktiva och tidigare aktiva koder. Delen täcker också identifiering av ECU:n och dess programvara, så att ett serviceverktyg vet vad det pratar med. Hur du läser koderna beskrivs i guiden om ISOBUS-felkoder.
Vem berörs: verkstäder, och förare som läser ett fel på skärmen.
Del 13: Filserver
Del 13 definierar en filserver: en enhet på bussen med lagring som andra ECU:er kan läsa från och skriva till. Den sitter ofta i terminalen. En ECU utan egen lagring kan spara sina filer där.
Vem berörs: tillverkare. Förare ser bara om en funktion som bygger på den fungerar.
Del 14: Sekvensstyrning
Del 14 handlar om att spela in och spela upp en följd av funktioner, oftast vändtegsrutinen: lyft upp, fäll in spårmarkörerna, stoppa kraftuttaget, och sedan samma sak baklänges på väg in igen. En sekvensstyrningsenhet spelar in och spelar upp stegen, och de funktioner på traktor och redskap som ingår fungerar som klienter. Båda maskinerna måste ha stöd för det.
Vem berörs: förare som använder vändtegsautomatik, samt tillverkare.
Vilka delar av ISO 11783 som berör vem
Förare
Del 6 är den du använder: redskapets skärmbilder på din terminal och dess funktioner på din joystick. Del 10 spelar roll om du dokumenterar arbetet, använder styrfiler eller vill ha sektionsstyrning. Del 12 ligger bakom felkoderna på skärmen.
Gårdens verkstad
Del 2 för kablar, pinouter och terminering. Del 5 när en enhet inte dyker upp eller två enheter krockar. Del 12 för felkoder. Del 3 när du kopplar en CAN-loggare till bussen och behöver förstå PGN:erna.
Redskapstillverkare
Grunden är del 2, 3, 5 och 6: kontakt, meddelanden, adressanspråk och en fungerande object pool. Lägg till del 10 för dokumentation eller sektionsstyrning, del 7 och 9 för data från traktorn, del 11 för loggade värden och del 12 för diagnos. OEM-guiden till att göra ett redskap ISOBUS-förberett (på engelska) gör om det här till en plan.
Var ISOBUS Block passar in
ISOBUS Block använder fyra delar av standarden. Del 2: den ansluts till ISOBUS-uttaget i hytten eller till det yttre 9-poliga uttaget. Del 3: den pratar på traktorns CAN-buss. Del 5: den gör anspråk på en egen adress som alla andra enheter. Del 6: den laddar upp sin object pool, så att dess knappar syns på traktorns skärm, var och en slår till en reläkanal, CH1 till CH8, i läge TOG eller MOM, och den publicerar AUX-N-funktioner som du tilldelar joystick- eller armstödsknappar.
Den är ingen Task Controller-klient. Ingen TC-BAS, ingen TC-GEO, ingen TC-SC. En reläkanal som du slår till från skärmen slås till av dig, inte av en karta.
Vanliga frågor
Vad är ISO 11783?
ISO 11783 är den internationella standarden för datakommunikation mellan traktor, redskap och terminalen i hytten. Den definierar kontakten, CAN-nätet, Virtual Terminal, Task Controller och diagnosen.
Hur många delar har ISO 11783?
Fjorton, numrerade från del 1 till del 14. Varje del täcker ett område, till exempel det fysiska lagret (del 2), Virtual Terminal (del 6) eller Task Controller (del 10).
Vad är skillnaden mellan ISO 11783 och ISOBUS?
I sak ingen. ISO 11783 är standardens formella namn och ISOBUS är namnet som branschen använder. Tekniska dokument hänvisar till delarnas nummer.
Vilken del av ISO 11783 beskriver kontakten?
Del 2, det fysiska lagret. Den definierar det yttre ISOBUS-uttaget, uttaget i hytten, kabeln och bussens terminering.
Vilken del av ISO 11783 beskriver Virtual Terminal?
Del 6. Den bestämmer hur ett redskap laddar upp sin object pool till terminalen och hur terminalen ritar upp den. Hjälpstyrningen, inklusive tilldelning av joystickknappar med AUX-N, finns också i del 6.
Bygger ISO 11783 på J1939?
Ja. ISOBUS växte fram ur SAE J1939, CAN-standarden för lastbilar och motorer. Datalänklagret, nätverkshanteringen och diagnosen följer J1939 nära, och därför har felkoderna samma struktur med SPN och FMI. De jordbruksspecifika lagren, som Virtual Terminal och Task Controller, är ISOBUS egna.
Behöver du en ISOBUS-relämodul för solenoider, arbetsbelysning eller hydraulventiler? ISOBUS Block ger dig 8 reläutgångar som du styr direkt från traktorns Virtual Terminal.